Something goes right.
Igår mätte jag ut en sträcka som är 5km lång som jag tänkte gå idag på min morgonpromenad.
Men när jag vaknade imorse och insåg att det äntligen är lite svalare igen, så ville jag passa på att springa istället. Jag har varit så sugen på att springa ett tag nu, men tyckt att det varit för varmt.
Det kändes som ett bra beslut och jag var verkligen väldigt pepp på att springa, och 5km är en perfekt sträcka.
Men efter 2km kom mian hjärnspöken och efter 2,5km gav jag upp. Jag lät mina negativa tankar om mig själv vinna. Har en negativ tanke kommit så gror den flera.
Jag gick hem och satte mig i soffan och kände mig totalt värdelös över att jag inte klarade springa 5km idag.
Efter ett tag bestämde jag mig för att sluta tycka synd om mig själv och bytte ut den vanliga träningslistan på spotify mot Marilyn Manson och gick till gymmet för att ta ut min frustration på vikterna istället. Bästa beslutet någonsin!
Väl på gymmet körde jag det bästa passet triceps i världshistorien! Jag kunde knappt låsa upp dörren efteråt.
Och när jag gick ut från gymmet kände jag mig som en ny människa, glad och positiv igen!
Jag sprang ju faktiskt 2,5 km det är ju svinbra! Jag kom ut och rörde på mig iallafall.
Och gymmet, är verkligen det bästa jag vet!
Alltså jag får alltid lite gåshud när jag tänker på att jag gått från en tjock soffpotatis som hånade folk som tränade till att tycka att det är jobbigt med en vilodag för jag vill träna hela tiden. Det kvittar om jag är på gymmet i flera timmar eller trettio min, bara känslan av att få komma dit och svettas lite. Underbart!
Nu ska jag klä på mig och bege mig mot jobb!
Imorgon är jag ledig, det ska bli så skönt.
Vi hörs då!
