emeliesform.blogg.se

 

 

Alarmet ringde strax innan sju. Jag tryckte på snooze och vände mig om och tände jordglobslampan för att inte somna om. Gick upp, och la mig i soffan istället för att vakna lite. Gick igenom instagram och såg att vissa redan hade varit på gymmet och tänkte hur fan orkar de? Samtidigt som jag blev lite peppad och klädde på mig träningskläder och packade träningsväskan. Funderade på en omväg till gymmet, jag skulle ju springa dit idag.

Tog några klunkar Celsius och begav mig ut.

 

Alltså det här med sociala medier kan vara sjukt stressigt men också peppigt. Jag menar om jag ligger i soffan hela dagen och är lite låg och går in på tex instagram så kommer det upp en massa bilder på folk i svettiga träningskläder som skriver om att de är på gymmet för tredjegången idag och har satt pb i alla övningar osv (nu är det inte riktigt så utan bara ett överdrivet exempel) det kanske inte gör mig peppad just då. snarare tvärtom då kan jag få mer ångest och tycka illa om mig själv. Här ligger jag fet som en valross på soffan och gör inget åt det. Känner ni igen er? Men samtidigt kan det vara otroligt peppande också, kan jag tycka. Det kan ju också vara ett jag ligger på soffan och ser något och blir inspirerad! Jag kan vara ganska kluven. Haha ja så har jag ju denna bloggen och en instagram som handlar om just det jag kan uppleva vara stressande. Fast jag vill nog se mig som lite annorlunda. Att jag inte riktigt hör hemma bland de stressande bilderna. Men jag vet inte.

 

Men iallafall, min omväg till gymmet landade på nästan 1km. Det var en lagom löptur för mig som fortfarande var lite yrvaken. Jag hinner absolut få upp flåset och bli lite svettig. 

 

På gymmet blev det ett favvopass dvs bröst och axlar. Skulle kunna träna det varjedag eftersom jag känner mig så stark i alla övningar. Och så gillar jag känslan när bröstmusklerna hoppar pga jag kan ta ut mig så mycket i alla övningar. OBS är så himla trött i armar, axlar och bröstmuskler så det är jobbigt att skriva detta blogginlägg...haha. Älskar den känslan.

 

Nu sitter jag i soffan och äter kvarg och dricker upp resten av Celsiusen. Snart ska jag bege mig mot jobb och jobbar tillsimorgon förmiddag.

 

Hej på er!

Hur har ni det?

Det kom aldrig något euforiskt inlägg om löpning sist. Och det beror inte på att jag inte kom ut på en löprunda. För det gjorde jag! Men sen jobbade jag så himla mycket och efter det blev jag dunderförkyld (igen????) och låg mest i soffan och vilade.

 

Det var verkligen en euforisk upplevelse den där löprundan innan dunderförkylningen. Jag var inte så pepp på den innan vi kom ut, suckade och tyckte att det var jobbigt med en massa lager på lager. Vi lämnade telefonen och all stress som den ibland kan innebära hemma. Men från första löpsteget till sista var det bara ren och skär lycka. En skön känsla i hela kroppen. Och jag har kommit fram till att jag gärna springer i sällskap. Jag blir peppad av det. När Sanne sprang framför mig och det såg så lätt ut tänkte jag hela tiden "klarar hon det, klarar jag det". Och när hon frågade om jag ville gå en bit innan vi sprang sista biten hem så hade jag redan bestämt mig för att springa hela sista biten. Ja, verkligen lyckorus hela rundan!

 

Efter en vecka i soffan och ingen träning så kände jag mig äntligen lite bättre idag. Jag bestämde mig för ett återhämtningspass med lugn löpning i härligt tempo.

Eftersom det kändes så härligt sist så hoppades jag på att det skulle göra det idag också. 

Jag kände mig ganska trött så jag avrundade rundan på ca 2km. 

Det är jag extremt nöjd med, och är väldigt stolt över mig själv. Jag menar Emelie vs Soffan 1-0!

Och eftersom jag känner mig pigg och inte sämre så är jag redo för gymmet imorgon!

Jag har ganska nära till gymmet men tänkte ta en omväg imorgon och springa dit!

 

 

 

 

Hej på er!

 

Alltså detta med gratis löpträning! Så rolig och bra idé!

Jag och min vän var båda väldigt nervösa. Men det var riktigt kul!

När vi kom dit så berättade de att tanken var att vi skulle köra ett trailpass och jag blev sjukt nervös. Men tydligen så funkar det inte så bra i Ängelholm (då kunde jag andas ut lite, hehe)

Så vi skulle köra lycktstopsintervaller!

Det delades in i två grupper; vana löpare och ovana. Jag hängde med de ovana som var sjukt duktiga!

Vi började med13 minuters jogg.

Sen körde vi en massa roliga intervaller. Det var riktigt jobbigt men roligt!

Efter intervallerna så gjorde vi tabata-planka...hehe.

Och sen avslutade vi med att jogga tillbaka till samlingsplatsen.

Jag vill absolut testa detta igen! Funderar på om jag vågar gå själv nästa onsdag?

Efter jag lämnat av min vän så joggade jag hem och pulsklockan hamnade på 5km allt som allt.

Sen avslutade jag dagen med att käka indiskt och dricka öl, gött!

 

 

Igår åkte jag och Sanne till hennes föräldrar för att hämta cyklarna vi fått i födelsedagspresenter.

Och det var en fin och solig dag, perfekt för att cykla hem dem!

 

 

Hur har ni det?

 

Jag har en så himla bra dag idag! Jag sov ganska dåligt på jobbet inatt och var mycket trött när jag skulle åka hem.

Men sen kom jag på att jag hade köpt en juicemaskin på en loppis-sida på facebook!

Och när jag var påväg för att hämta den fick jag ett sms av posten om att mitt paket från bodystore hade kommit! 

 

 

 

Här sitter jag med ett stort leende efter dagens träningspass!

Än en gång så blir jag nästan lite förvånad över hur bra jag mår utav att träna.

Jag tänker på alla gånger jag fått höva av människor att jag borde röra på mig för att jag skulle må bra av det och tänkt "MMMM ELLER HUR IDIOTJÄVEL"

Det känns som ett annat liv sedan. Nu vet jag att jag mår bra av att röra på mig.

Men det viktiga är att jag nu trivs bra med mig själv och min kropp. Jag tränar för ATT JAG VILL OCH TYCKER OM DET. Inte för att någon säger åt mig att jag borde.

 

 

 

Hej på er!

 

Nu är jag tillbaka igen. Har ni saknat mig?

 

Jag har saknat bloggen!

 

Min favorit-träning som ni alla vet är ju tung styrketräning. Det är det absolut bästa jag vet när det kommer till träning. Att få en stark kropp och en bra hållning. Det är mitt mål. Och det är vad jag har gjort det senaste veckorna. Hängt på gymmet med mina vikter osv.

Idag slog det mig att det är tre veckor till vårruset och jag har inte direkt förberett mig.

Och idag när jag kom hem var jag tvungen att gå upp för alla trappor. Vi bor på fjärde våningen och hissen är min bästa vän. Men när jag kom upp för alla trappor kunde jag knappt andas?? Det var så hemskt. Jag har som sagt bara kört styrketräning den sista tiden, knappt någon uppvärmning osv.

Och det kändes idag. 

Idag fick det alltså bli löpning för att få fart på kondisen som knappt finns längre. Fick pausa efter två km pga kunde knappt andas. Och så blir jag lite besviken på mig själv. Gråter en skvätt, tycker synd om mig själv. Sanne peppar via sms. Sen fortsätter jag springa. Och jag inser att jag kan springa på rekordtid så blir jag peppad. Men jag är ganska trött, de sista 300m kollar jag konstant på telefonen och bara väntar på att den ska säga 5k!!! Jag är för trött för att spurta och slå mitt rekord på 35min, men istället springer jag på 36min vilket är mitt näst bästa på 5k ever!!!

Nu i efterhand är jag extremt stolt över mig själv och tycker att jag är grym!

Och självklart var det annorlunda förra året inför vårruset. Då hade jag aldrig sprungit 5k och tränade hårt till

det. I år vet jag att jag klarar springa 5k. Så därför har jag inte tränat så mycket inför vårruset. Men jag vill ju gärna slå mitt rekord från förra året. Puh då är det dags för fler löprundor. Jag kanske inte är så löpnings-frälst trots allt!

Och dessutom blir det inget mer hiss-åkande för mig! Vafan jag är 25 och borde vara"i mitt livs form" vad det nu innebär. Iaf inte låta som om jag får ett astma anfall när jag går upp för trapporna!

 

 

Igår skulle jag unna mig sovmorgon. Eftersom jag inte skulle träna på förmiddagen utan tillsammans med Sanne när hon kom hem på kvällen. I detta fallet så kände sig min kropp utvilad strax innan åtta...såklart.

Jag hade en skön och välbehövlig förmiddag hemma i soffan. Jag tänkte några gånger att jag borde gå ut i det fina vädret, men gjorde aldrig det.

 

Men när Sanne kom hem så bestämde vi oss för att springa ner till havet och tillbaka. Hur mysigt låter inte detta? Själva löpturen i sig var kanske inte så mysig eftersom jag tampades med negativa tankar sen första fotsteget utanför dörren..då var det skönt att Sanne var med och hejade på mig. Fast jag kanske var lite sur och irriterad på henne.

 

Det var väldigt fint och mysigt när vi kom till stranden och pausade lite för att se solen stiga ner.

 

 

 

 

Hej på er!

 

Idag var det dags för årets första löprunda. Jag kände mig ganska seg när jag vaknade och bestämde mig för att springa efter jag hade ätit mitt första mål vid lunch. Jag kände att jag behövde lite energi i kroppen helt enkelt. Det är inte ofta jag känner så, som ni vet trärnar jag helst på morgonen på fastande mage. Men inte idag.

Jag laddade upp på bästa sätt. Med ägg och smör!

 

Sen tog jag på mig mina löparkläder och la mig i soffan igen för att smälta maten. För det finns ju inget värre än att träna precis när en har ätit, jag brukar få magknip då och energin tar slut mycket snabbare.

Dessutom är jag alltid so orolig när jag ska springa och kan stressa upp mig så mycket inför en löptur. Helt sjukt.

 

När jag väl begav mig ut så hade jag inte bestämt mig för hur långt jag skulle springa. Men ganska snabbt så gav jag mig en utmaning.

"5km, Emelie. Jag kommer att klara det" 

Sen var det hjärngympa tills jag hade klarat mitt mål på 5km! För jag kan klara vad jag vill, bara jag bestämt mig för det!

Dessutom har jag laddat ner en ny app som heter endomondo som pratar vid varje kilometer iställer för var femte minut som runkeeper gör. En kan kanske ändra det på runkepper hur ofta de ska snacka. Jag tycker nämligen att det är irriterande med var femte minut.

Men iallafall på den nya appen så pratade den vid varje kilometer, och det kändes mycket bättre. Och väligt peppande! Jag kunde mer tydligt fokusera på mitt mål! "Okej, nu har jag klarat 3km det är bara två kvar! Det fixar jag!" 

Och helt plötsligt hade jag sprungit 5km. Jag är otroligt stolt över mig själv och min insats.

 

Just nu ligger jag i soffan och vilar mina trötta lår. Men jag ska strax laga kvällsmat! Idag blir det hemmagjorda köttbullar med hemmagjord coleslaw!