emeliesform.blogg.se

 

Något som jag har funderat på ett tag är folk som tackar nej till en kaka (eller något annat) och säger: "Nej jag äter inte sånt". Men sen när hen är ensam så trycker hen i sig sånt ändå..eller dagen efter lägger upp en bild på något socialt nätvärk på "fika med kompisarna-bild" med en massa kakor, godis eller nått.

Jag har själv hållt på så, tackat nej till något och känns mig så oehört duktig! Men senare tryckt i mig godis istället.

Så jävla korkat. Och självklart mådde jag mycket sämre.

Eller en annan sak jag har gjort ofta är att "skippa" en måltid. Kanske att jag går ner ett hekto eller två. Skippa en måltid och sen ersätta nästa med någon diverse skitmat/godis. Jag var ju duktig för jag hoppade över en måltid, då kunde jag ju unna mig nått gott sen? 

 

Jag tror att det var mellan sexan och sjuan, jag började tänka på vikten. Jag vill inte säga att jag åt "nyttigare" Jag slutade äta kakor, godis och sånt. Och åt väldigt lite mat. Jag rasade såklart i vikt. Och jag fick ofta ont i magen efter jag hade ätit, vilket gjorde att jag tyckte att det var jobbigt att äta. ( Det berode på gallstenar, men det visste jag inte då)

Det finns ett fotografi på mig när jag sitter i soffan hos min farmor, jag har stora svarta ringar runt ögonen, mina ögon ser ledsna ut, och jag försöker att le. Det är sommar och varmt. Men jag fryser. 

 

I sjuan fick jag reda på att jag hade gallstenar.

Stora faktorer till att man får det är tex att det är ärftligt, och att man är överviktigt och snabbt gått ner i vikt.

Min mormor har haft gallstenar, och jag gick snabbt ner i vikt.

De har opererat bort min gallblåsa. Och efter det, vågade jag äta riktigt igen. Och så trillade kilona tillbaka. 

Puff sa det och jag hade för många kilo på denna kropp.

 

Jag har mer eller mindre alltid varit överviktig.

Visst, var det så att jag började med LCHF för att gå ner i vikt. Men allt efter som tiden gick så märkte jag att jag mår mycket bättre, jag småäter aldrig mer. Och insåg att jag verkligen trivs med denna kost! 

Och jag är så himla trött på att de flesta hela tiden frågar hur mycket jag har gått ner sen sist vi sågs osv. Vill jag att fokus ska ligga på vikt eller viktnedgång hade jag väl skrikit överallt "åh jag har gått ner si och så många kilon!" Men det vill jag inte. Ja jag har mål när det gäller vikten, men jag tycker att det är något privat. Förr var det viktigt för mig att gå ner till en viss gräns. ( När jag började med LCHF) Men nu är det viktigarare för mig att må bra, vilket jag gör! Jag mår så himla bra, och trivs så bra med min kropp. Och det är det som är viktigt.