6,5 km på fastande mage.
Hej!
Vilken underbar morgon/förmiddag jag har haft! Jag är ledig hela helgen. Så idag satte vi ingen väckarklocka utan jag vaknade utvilad vid halv nio. Sen drack vi kaffe och läste tidningen med täcket i soffan. Så himla mysigt!
Sen bestämde vi oss för att vi skulle ut och springa, vi hade inget direkt mål och visste inte riktigt var vi skulle springa.
När det kändes som om vi hade sprungit i evigheter och jag tittade på min pulsklocka som visade 2 km fick jag en chock! Jag kunde inte förstå att vi "bara" sprungit 2 km.Jag kände för att stanna och gå hem. Men istället för att ge upp så fortsatte jag springa!
När vi hade kommit 5 km så bestämde jag mig för att vi skulle ta ett varv om kyrkogården innan vi slutade. Mitt mål var att springa 6 km idag. Och när jag inser att jag sprungit 6 km och jag har inte sprungit ett helt varv än, så förstår jag att jag kommer sprina 6.5 km idag! Och då hände det där konstiga när benen bara rör sig på automatik, jag anstränger mig inte. Benen spurtar och det känns så himla lätt! Alltså så underbar känsla!
Jag önskar att ni alla kommer komma till det stadiet någon gång och får uppleva den känslan. Obeskrivligt.
Klarar jag 6.5 km, så klarar jag 7 km, och då klarar jag 8 km osv.
Igår jobbade jag några timmar på förmiddagen. Sen tränade jag med min mamma och min tjej! Det blev ett benpass! Jag testade 70kg i benpressen igår, men det var jobbigt! Jag hade det bara det första varvet och sänkte till 60 de andra varven. Ett bra pass som alltid! Som uppvarmning maxade jag på både crosstrainern och löpbandet. En sak jag har märkt på löpbandet efter all löpträning är hastigheten. Jag skrev ju i början att jag sprang på 7.5.Det kan jag inte längre, för det är för sakta! Helt sinnes!
Efter träningen, åt vi en massa god mat och fortsatte fira min tjej, mysigt!
Och vi avslutade kvällen med en timmes promenad innan vi däckade i sängen.
Det känns som om detta är min första lediga helg på länge som vi inte har några speciell planer. Så skönt!
